Vikingarna levde ungefär mellan år 700 och 1100 efter Kristus. De bodde främst i det som i dag är Sverige, Norge och Danmark, alltså i Skandinavien. De flesta var bönder som odlade jorden, höll djur och bodde i mindre byar. Samhället var uppdelat i fria bönder, hövdingar och kungar, men också människor som hade mycket lite makt, till exempel trälar (slavar). Lagar och möten, som tinget, var viktiga för att lösa bråk och bestämma regler.

Vikingarna började resa ut i världen av flera skäl. De sökte nya handelsvägar, rikedomar och bättre mark att bo på. En del reste som köpmän, andra som krigare eller legosoldater. De seglade västerut till Brittiska öarna, Island och Grönland, och österut längs floderna i dagens Ryssland. I dag finns en stark myt om vikingar som ständigt våldsamma, smutsiga krigare med horn på hjälmen. Forskning visar dock att många vikingar också var skickliga hantverkare, bönder och handelsmän, och att horn på hjälmarna är en senare påhittad bild, inte något som användes i strid.

Vikingasamhället byggde på släktskap och lojalitet. Familjen och gården stod i centrum, och flera gårdar kunde lyda under en mäktig hövding. Religionen var en form av nordisk hedendom, där gudar som Oden, Tor och Freja dyrkades. Mot slutet av vikingatiden började kristendomen spridas, först bland hövdingar och kungar och sedan bland vanliga människor. Handel var mycket viktig: vikingarna bytte pälsar, järn, glas, smycken och andra varor mot silver, siden och lyxvaror från fjärran länder.

Mytbilden om vikingar kommer ofta från sagor, konst och moderna filmer. Där framställs de som nästan bara blodtörstiga krigare som älskar strid. Historiker ser en mer blandad bild. Ja, det fanns plundringar och våld, men det fanns också fredlig handel, familjeliv och samarbete med andra folk. Vikingarna var alltså både krigare, bönder, sjöfarare och handelsmän, och deras samhälle var mer ordnat och varierat än myterna brukar visa.

Vikingarna bodde oftast i långhus byggda av trä, torv och sten. I mitten fanns en eldstad där man lagade mat och höll värmen. Runt elden satt familjen, arbetade, åt och berättade sagor. Väggarna kunde vara dekorerade med enkla sniderier och vävda textilier som skyddade mot drag. På gården fanns mindre hus för djur, förråd och hantverk. Många bodde på små gårdar, men det fanns också större byar vid viktiga hamnar och handelsplatser.

Maten var enkel men näringsrik. De åt mycket gröt, bröd av korn och råg, samt kött från nöt, får, gris och get. Fisk och skaldjur var viktiga, särskilt längs kusterna. Man saltade, torkade eller rökte maten för att den skulle hålla över vintern. Grönsaker som kål, lök och rovor odlades på små åkrar. Till fest serverades öl och ibland importerade lyxvaror som vin. Kryddor var dyra, men man använde örter som dill, kummin och timjan.

Familjelivet var centralt i vikingarnas samhälle. Hushållet kunde bestå av flera generationer: far- och morföräldrar, föräldrar, barn och tjänstefolk. Kvinnan hade en stark ställning i hemmet och ansvarade för hushåll, textilhantverk och fördelning av mat. Mannen arbetade med jordbruk, hantverk och ibland resor som handelsman eller krigare. Barnen hjälpte tidigt till med sysslor, lärde sig gårdens arbete och lyssnade på sagor om gudar och hjältar. Äktenskap knöt också band mellan släkter och kunde vara viktiga politiskt.

Religionen genomsyrade vardagen. Vikingarna trodde på många gudar, som Oden, vishetens och krigets gud, Tor med sin hammare Mjölner, och Freja som förknippades med kärlek och fruktbarhet. Man offrade djur, mat och föremål vid heliga lundar, källor och högar. Högtider som blot markerade årstidernas växlingar. Samtidigt fanns tron på ödet, nornorna och en värld fylld av väsen som jättar, dvärgar och alver. Religionen gav både tröst och förklaringar till olyckor och framgångar.

Hantverk och handel var avgörande för många vikingars liv. Skickliga smeder tillverkade svärd, yxor, spännen och nycklar med intrikata mönster. Trähantverkare byggde skepp, kistor och vardagsföremål. Kvinnor vävde avancerade tyger och band, ibland i starka färger från importerade färgämnen. Vikingarna reste vida som handelsmän, bytte pälsar, järn och bärnsten mot silver, glas och siden. Fynd av mynt från Arabien och smycken från Frankrike visar hur långt deras nätverk sträckte sig.

Gravfynd ger en levande bild av dem som människor. I gravar har man hittat smycken, verktyg, spelpjäser och ibland hela båtar. En enkel bondes grav kan innehålla en kniv, en kam och en lerkruka, medan en rik handelsman eller hövding kan ha fått med sig vapen, vågar, vikter och importerade lyxföremål. Dessa föremål berättar om deras vardag, drömmar och föreställningar om livet efter döden, och visar att vikingarna var bönder, hantverkare, föräldrar och berättare – inte bara krigare.